Header

Kom precis hem från Belmas 18-årsfirande och ska tillbaka till Kalmar för att fira Abbe. Efter det ska jag möta upp Belma och gänget igen. Alltså det var såååå fint gjort, åt tills jag hamnade i matkoma x 1000 hehe. Så härliga tjejer hela bunten och B var fin som få<3 Riktigt lyckad förmiddag och nu är jag påväg mot en minst lika lyckad kväll, wiiiiie

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

*me irl när maten kommer hehe*
Igår var jag och Katta och åt på Magasinet. När jag är ute blir det ofta vegetariskt då det är enklare att kirra veganskt hemma. Och deras halloumi är to-die-for. Skämtar inte ens. Alla som bor i Kalmar borde testa. Jag och Katta pratade även om HALLOWEEN och jag är ju så taggad. Är fortfarande osäker på vad jag ska vara dock, har ni några tips????? Help a bro out<3

Likes

Comments

Allt var en ständig tävling. Mitt liv, styrt av kontrollbehov. Förväntningarna och kraven på mig själv var orimligt höga, liksom de även var gällande min omgivning. Att acceptera något misstag, litet som stort, fanns inte ens på kartan. Och då ska vi inte ens prata om rädslan om att göra fel. Räknande av missar, aldrig det som faktiskt gjorts bra. Jag skapade alltid tävlingsmoment, även om det inte var en officiell tävling och jag siktade alltid på att vinna. Om jag gjorde något jag inte var nöjd med gick jag seriöst runt och trodde att alla andra tänkte på det, flera veckor efter. Det gjorde ju jag. Även fast jag inte klarade av mina krav (som oftast var orealistiska), så satte jag ännu högre krav nästa gång. Det var som att jag hade den sämsta självkänslan i världen samtidigt som jag hade satt mig själv högst upp på en piedestal för att klara allt bäst av alla. Känner du igen dig i det jag beskriver är du, enligt Elizabeth Gummesson, en prestationsprinsessa. Välkommen till klubben!

"Det var som att jag hade den sämsta självkänslan i världen samtidigt som jag hade satt mig själv högst upp på en piedestal för att klara allt bäst av alla."

Jag ska inte ljuga, även idag präglas jag av dessa krav och känslor. Dock inte på samma nivå. Men något vi prestationsprinsessor måste göra är att stanna upp och klappa oss själva på axeln. Det kunde vara så att jag fick A på en uppgift men ändå så störde jag mig på att det stod 79/80 rätt på provet. Idag kan jag skämta lite om det, men ändå medvetandes om att jag kunde känna mig sämst i flera dagar efter om jag inte satte det där glosförhöret 110%. Jag visste också (när jag väl pratade med andra om det) hur sjukt det lät. Och därför höll jag det lite för mig själv, jag skulle ju vara bäst i allt. Att erkänna en svaghet hörde därför inte till. Det som var starten för att börja kämpa mig fri var att erkänna att jag hade otrolig prestationsångest till min omgivning. Jag blev väldigt positivt överraskad av de peppiga men även sköra och fina samtalen som kom. Min pappa har varit en av de människor som alltid stöttat mig till 1000 gällande allt och därför alltid utgått ifrån de målen han hört att jag hade. Jag, som aldrig pratade med honom om det, trodde att kraven från honom var högre än mina egna (ja, det gick). Men när jag väl tog modet till mig och pratade med honom sa han några ord som förändrade allt. Hans krav var inte alls höga, han ville bara matcha mina ambitioner och inte vara den som inte trodde på dom. Och därmed släppte nog den största rädslan - att göra någon besviken. Jag tänkte dra 3 tips som Gummeson också nämnt som hjälpt mig släppa en del på min roll som prestationsprinsessa:

Våga acceptera och prata om det. 

Att öppna upp mig för min omgivning var nog det bästa jag kunde göra, med deras stöd och medvetenhet kunde jag få lov att inte vara bäst. Så, att prata om det kommer inte göra dig till en svag person eller vara något slags misslyckande. Det betyder att du är tillräckligt stark att jobba med dig själv och lyckas med något som är viktigt på riktigt: kärleken till dig själv. Ensam är inte alltid stark.

Tidsbegränsa dig. 

Oräkneliga gånger har jag suttit och gjort om. "Gör om och gör rätt" har jag tänkt när jag 2 timmar tidigare hade kunnat lämna in uppgiften och fått det betyg jag önskat. Att sitta och pilla i olika saker kommer inte att hjälpa dig. Och lägg även in några timmar för att göra sådant du tycker är kul och/eller absolut ingenting.

Testa att säga nej. 

Nej, jorden kommer inte att gå under för att du väljer att inte ta på dig ansvar hela tiden. Testa att säga nej. Fokusera på färre saker och gör dom riktigt bra. Mindre stress, mer egentid och färre krav att nå upp till.

Likes

Comments

Hej på er! Idag fick vi sluta tidigare och kunde därför även komma hem tidigare vilket känns riktigt skönt. Kommer ni ihåg i somras när min hals strulade? Uppsvullnaden i körteln är tillbaka igen :-) Yaaaay (typ inte).

Aja, över till något mycket roligare - kläder. Alltså har gått kärat ner mig i allt som har med layer on layer att göra. Både praktiskt eftersom att man kan pälsa på sig riktigt nu när det är så kallt som det är men samtidigt riktigt nice stilmässigt. JA TACK! Vad tycker ni om layer on layer? Känns som att man antingen älskar det eller hatar det. Är iallafall fast hehe

Likes

Comments

Om ni vill ha mer fakta klickar ni HÄR. Oktober är ju lite av en rosa månad och jag vill därför uppmärksamma detta, här idag. Men också att det ska uppmärksammas och koms ihåg varje dag.
Ta hand om er själva och era bröst<3

Likes

Comments

CHECK OUT @cassierasmussen